När jag hanterar gamla fotografiska glasplåtar försöker jag tänka mig tillbaka till tiden då fotografen stod där med sin stora kamera på stativ. När han ställer in skärpan på mattskivan. Uppskattar ljusets styrka i förhållande till vilken bländare och exponeringstid han skall välja. Ja det är en tidsresa man gör…
Fotografen brukar ju sällan själv vara med på bilden. Av förklarliga skäl så är det ju fotografens uppgift att se till att porträttet blir så bra som möjligt. Inte minst det tekniska med exponering och framkallning. Men nog hade det varit roligt att få se hur fotografen såg ut och hur han var klädd. Hur såg hans kamera ut… Ja… det finns många frågetecken när man ser ett gammalt fotografi. I det här fallet är fotografen helt okänd. Jag har försökt att komma fram till ett möjligt namn. Men inte lyckats.
Fotografierna här är två gamla glansplåtar som är 13×18 cm stora. Dom har legat i en gammal pappkartong vilket gjort att dom är slitna och smutsiga. 13×18 cm… Då kan ni tänka er hur stor kamera fotografen måste haft med sig. Glasplåtarna är så kallade ”torr-plåtar” (Gelatin Dry Plate) vilket gjorde det betydligt lättare för fotografer förr i tiden att åka runt bland byar och städer och fotografera. I och med att man använde ”torr-plåtar” slapp fotografen ha med sig hela mörkrummet. Med kemikalier och vätskor. Vilket fotografen var tvungen under tiden det bara fanns ”våt-plåtar”.
Det har funnits en hel del olika metoder för att framställa fotografier från fotografins begynnelse, någon gång på 1840 talet och fram till idag. Är man inte van vid att se vilken metod som fotografen använt finns det hjälpmedel där man stegvis kan komma fram till rätt fotografisk metod. Platsen heter Graphics Atlas och hittas på adressen www.graphicsatlas.org.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.