En metod \u00e4r att anv\u00e4nda en film som redan fr\u00e5n b\u00f6rjan har mer eller mindre kontrast. Ett annat s\u00e4tt \u00e4r att p\u00e5verka kontrasten vid valet av framkallare och blandningar av framkallare. Dessa tv\u00e5 metoder i kombination ger ett bra resultat. Om man j\u00e4mf\u00f6r grundkontrasten mellan Ilford HP5 och Kodak Tri-X. B\u00e5da filmerna har en grundk\u00e4nslighet p\u00e5 400 ISO. Ilfords HP5 har i grunden en l\u00e4gre kontrast \u00e4n Tri-X. Detta g\u00e4ller n\u00e4r filmen \u00e4r exponerad och framkallad enligt tillverkarens rekommendationer.<\/p>\n\n\n\n
\u00d6verexponera eller underexponera om du vill kontrollera tonkurvan<\/strong> Jag anv\u00e4nder mig oftast av metoden ”\u00f6verexponera och underframkalla” n\u00e4r motiven \u00e4r h\u00e5rt belysta i starkt solljus. Vilket ger stora skillnader mellan h\u00f6gdagrar (ljusa) och l\u00e5gdagrar (skugga). D\u00e5 \u00e4r den metoden idealisk att anv\u00e4nda f\u00f6r att plana ut tonkurvan och f\u00e5 mer detaljer i h\u00f6g och l\u00e5gdagrar.<\/p>\n\n\n\n Ytterligare en f\u00f6rdel med den h\u00e4r metoden \u00e4r att man i efterhand alltid kan \u00f6ka kontrasten om man s\u00e5 skulle vilja. Vilket inte g\u00e5r i det motsatta f\u00f6rh\u00e5llandet.<\/p>\n\n\n\n Bilden ovan \u00e4r fotograferad med Kodak Tri-X och exponerad efter 100 ISO. Filmen \u00e4r allts\u00e5 \u00f6verexponerad 2 steg. Filmen f\u00e5r mer exponering i objektets skuggiga partier. Men ocks\u00e5 mer exponering i objektets ljusa partier.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r filmen framkallas m\u00e5ste vi minska framkallningstiden f\u00f6r att kompensera f\u00f6r filmens \u00f6verexponering. ”\u00d6verexponera och Underframkalla”.<\/p>\n\n\n\n Som bild 1. visar s\u00e5 finns detaljer i skuggpartier. Men \u00e4ven detaljer i dom starkt belysta omr\u00e5den. Skulle vi ha exponerat och framkallat filmen efter tillverkarens rekommendationer hade denna bild som tagits i starkt solljus med h\u00e5rda kontraster visat st\u00f6rre skillnader mellan svart och vitt. Med denna metod finns det detaljer i det vita och detaljer i det svarta.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Att kontrollera kontrasten f\u00f6r svartvita filmer \u00e4r gammalt och bepr\u00f6vat. Det finns flera olika metoder som ger lite olika resultat.<\/p>\n
Ett annat s\u00e4tt, som jag sj\u00e4lv hellre anv\u00e4nder \u00e4r att \u00f6ver eller underexponera filmen beroende p\u00e5 vilket resultat jag \u00f6nskar. D\u00e4refter styra framkallningstiden efter hur jag exponerat filmen. Tv\u00e5 begrepp g\u00e4ller som tumregel f\u00f6r den h\u00e4r metoden.<\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/uppsalabilder.se\/wp-content\/uploads\/2020\/08\/2048_P1A0320_2.jpg?resize=880%2C880&ssl=1\")
Film<\/td> Kodak Prof Tri-X 400<\/td><\/tr> Exponerad efter<\/td> 100 ISO<\/td><\/tr> Framkallare<\/td> Kodak D-76<\/td><\/tr> Framkallarens sp\u00e4dning<\/td> 1+0<\/td><\/tr> Framkallarens temperatur<\/td> 20\u00b0 C<\/td><\/tr> Agitering<\/td> 1 ggr\/minut<\/td><\/tr> Framkallningstid<\/td> 5:30 min (ca 30%)<\/td><\/tr><\/tbody><\/table>