Kontrollera kontrasten

Att kontrollera kontrasten för svartvita filmer är gammalt och beprövat. Det finns flera olika metoder som ger lite olika resultat. Det tillämpas bäst när man vill få mer eller mindre detaljer i högdager och/eller lågdager.

Att kontrollera kontrasten för svartvita filmer är gammalt och beprövat. Det finns flera olika metoder som ger lite olika resultat. Det tillämpas bäst när man vill få mer eller mindre detaljer i högdager och/eller lågdager. En brant tonkurva ger en högre kontrast medan en flack tonkurva ger lägre kontrast.

Olika kontrast i olika filmer
En metod är att använda en film som redan från början har mer eller mindre kontrast. Ett annat sätt är att påverka kontrasten vid valet av framkallare och blandningar av framkallare. Dessa två metoder i kombination ger ett bra resultat. Om man jämför grundkontrasten mellan Ilford HP5 och Kodak Tri-X. Båda filmerna har en grundkänslighet på 400 ISO. Ilfords HP5 har i grunden en lägre kontrast än Tri-X. Detta gäller när filmen är exponerad och framkallad enligt tillverkarens rekommendationer.

Överexponera eller underexponera om du vill kontrollera tonkurvan
Ett annat sätt, som jag själv hellre använder är att över eller underexponera filmen beroende på vilket resultat jag önskar. Därefter styra framkallningstiden efter hur jag exponerat filmen. Två begrepp gäller som tumregel för den här metoden.

  • Överexponera och underframkalla – ger en flackare tonkurva
  • Underexponera och överframkalla – ger en brantare tonkurva (ger tyvärr grövre korn)

Jag använder mig oftast av metoden ”överexponera och underframkalla” när motiven är hårt belysta i starkt solljus. Vilket ger stora skillnader mellan högdagrar (ljusa) och lågdagrar (skugga). Då är den metoden idealisk att använda för att plana ut tonkurvan och få mer detaljer i hög och lågdagrar.

Ytterligare en fördel med den här metoden är att man i efterhand alltid kan öka kontrasten om man så skulle vilja. Vilket inte går i det motsatta förhållandet.

Bild 1. Kodak Prof. Tri-X 400 exponerad efter 100 iso och underframkallad

Bilden ovan är fotograferad med Kodak Tri-X och exponerad efter 100 ISO. Filmen är alltså överexponerad 2 steg. Filmen får mer exponering i objektets skuggiga partier. Men också mer exponering i objektets ljusa partier.

När filmen framkallas måste vi minska framkallningstiden för att kompensera för filmens överexponering. ”Överexponera och Underframkalla”.

FilmKodak Prof Tri-X 400
Exponerad efter100 ISO
FramkallareKodak D-76
Framkallarens spädning1+0
Framkallarens temperatur20° C
Agitering1 ggr/minut
Framkallningstid5:30 min (ca 30%)
Tabell 1. Tabellen är endast riktvärden och kan variera beroende på förhållanden och val

Som bild 1. visar så finns detaljer i skuggpartier. Men även detaljer i dom starkt belysta områden. Skulle vi ha exponerat och framkallat filmen efter tillverkarens rekommendationer hade denna bild som tagits i starkt solljus med hårda kontraster visat större skillnader mellan svart och vitt. Med denna metod finns det detaljer i det vita och detaljer i det svarta.

Bloggen via epost

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.